Efter en idé av Beatrice Järås skrev jag detta stycke musikteater som Jan-Erik Sääf komponerade musiken till.
Texten som till stor del var baserad på intervjuer och dokumentation av olika kvinnoöden från skilda tidsepoker innehöll bland annat dessa rader:
”Reva segel. Tvätta lakan. Reva segel. Tvätt lakan. Segel och lakan – skynke som skynke. Segeln är deras, sådana tillhör karlarna. Hissa och reva, skota och beslå. Lakanen är våra, de sägs tillhöra oss kvinnor. Tvätta och byka, skölja och mangla.”
MANUS: Henrik Valentin
REGIIDÉ: Kajsa Bramsvik
KVINNORNA: Beatrice Järås
KOMPOSITÖR: Jan-Erik Sääf
MUSIKER: Jan-Erik Sääf, Karin Sandén Berg
SCENOGRAFI: Marta Cicionesi
LJUS, TEKNIK: Malin Gülich
Bakgrunden
Så här sammanfattade Beatrice Järås upprinnelsen till det som skulle bli föreställningen om sjömanshustrur:
”Det började med att jag kuskade runt med min kusin som skulle köpa hus på Österlen. Hon blev inte husägare då, men det blev jag och min man! Ett rart litet hus med veranda för pelargoner, hanterbar tomt och nära till havet.
Snart upptäckte jag att många runt omkring mig hade anknytning till detta hav. Inte bara männen. Kvinnorna var antingen hustrur eller döttrar till sjömän. Jag kände mig hemma. Är man gift med en musiker som ständigt turnerar, lever man i tudelad tvåsamhet.
Barndomens ständiga sjömansvisor dök upp i mitt huvud. Men de kvinnor jag mötte här såg inte ut som de beskrevs i sångerna; enbart väntande och längtande. Nej, här var de starka och självständiga. Varför hade ingen diktat om deras liv? När jag då mötte dramatikern Henrik Valentin och berättade om idén tände han direkt. Och nu knappt ett år senare tänds strålkastarna på ”Hustrur vid havet”. Idé och dröm har blivit verklighet, tack vare att solen lyste så inbjudande på ett litet hus här i Skillinge.”
Föreställningen hade premiär på Skillinge teater genom ett samarbete med Simrishamns teaterförening och där spelades den ett antal utsålda hus. Sedan flyttade produktionen till Helsingborg med en havsnära spelplats på Parapeten i den stora H55-paviljongen som förvandlas till teater. ”Hustrur vid havet” gästspelade därefter på olika scener i Blekinge och Halland. Föreställningen avlivade många myter om de ständigt längtande och trängtande kvinnorna i land. Och här fick de äntligen sina egna sånger.
”…en både livfull och underhållande föreställning med faktiska människoöden som tänkvärd fond” /Hallandsposten
”Tankeväckande om kvinnor vid havet…som bjuder på såväl glädje och sorg som längtan och saknad”/Ystads Allehanda.
”…proffsigt genomförd och allmänt roande med sin täta blandning av sketcher och musik…”/Sydsvenskan
”…Det var en både rolig och sorglig föreställning…”/Sydöstran
Pjäsen kan med fördel sättas upp på flera håll i landet där det funnits – och finns – en stark relation till livet på havet och i land. I stället för att en enda skådespelerska gestaltar flera olika kvinnor kan rollen fördelas mellan två eller tre medverkande.
Kontakta Henrik Valentin för manus: 0705-780 790, info@henrikvalentin.se
Det finns dessutom många människor idag som lever ”sjömansliv” genom arbeten och studier på annat håll. Den tudelade familjens livsvillkor speglas med andra ord också i denna pjäs. Texten finns i form av monologer och sånger som kan sättas samman på flera olika sätt. Det kan även bli en föreställning med paus.