I hänryckningens tid. Pingstdagen på Österlen.
Dagens promenad vid Stenshuvud tog andan ur mig. Längs Rörums norra å som flyter i naturreservatets södra del vandrar man som bedövad av syn-, hörsel och doftintryck. Under pelarformade alar breder en tät matta ut sig av blommande ramslök med dekorativa inslag av strama strutbäken. De små vita blommorna lyser upp i allt det gröna. Och dessa doftmessiler av grön lökarom fyller luften, näsvindlingarna och lungorna. Vilken landskapsarkitekt hade gjort detta mer välkomponerat och balanserat. Omfamnande kluckar och plaskar åvattnet på sin slingrande väg mot havet och Hanöbuktens svala vatten.
Väl framme vid åmynningen efter den doftstarka vandringen möttes jag av nästa magnifika syn. Sandstranden rullade ut sig både söderut mot Vik och norrut mot Stenshuvud välvilligt exponerad för en generös sol. Idag bjöds vandrarna på ett lugnt och vänligt hav som nästan lockade till djärva bad, de förmodade 6 graderna till trots. På vägen tillbaka mot parkeringsplatsen över ängen underhöll näktergalar och andra skönsångare. Rödstjärtarna lyste med sin fladdriga flykt upp i hasselsnåren. Om det var någon gång man vill brista ut i egen sång med ett Här är gudagott att vara så kändes detta som rätta tillfället.
Tillbaka i den egna trädgården – där det också växer ramslök – var det annars synen av hav med kirskål som tog ner mig på marken… På de egna bladen på ramslök kan man göra en väldoftande pesto. Den dynamiske och kreative Tareq Taylor gjorde tillsammans med Pernilla Månsson Colt i Trädgårdsfredag förra säsongen. Prova. Ramslös sprider sig frikostigt så det är en lättodlad växt som trivs bra i skuggiga lägen. Men den brukar som många lökväxter tacka för sig ganska tidigt på säsongen. Men som alltid så är underbaret kort.
