Kröningstal lördagen den 27 juni 2015
Det är en stor ära att få axla en roll som annars har avskaffats i Sverige och som bara tillämpas i Storbritannien, där den senast skedde den 2 juni 1953.
Men här på Österlen har vi en egen rojalistisk tradition. Det kungliga ämbetet går normalt i arv. Det ärvs det genom släktskap. Men på Österlen blir kungen och drottningen valda och krönta för att dom förtjänar att inneha sitt ämbete.
Speciellt viktigt är det också att framhålla att valet av kungligheter här i vår landsända sker genom omröstning och så det är alltså en demokratisk process.
Genom kröningen av Ingvar Persson som roskung Ingela Nilsson som rosdrottning sker dessutom något helt unikt i Österlens och Österlenrosors historia, vi får nämligen ett helt kungapar.
Tillsammans med andra rosmänniskor vill jag påstå att valet är mycket välförtjänt utan att förringa andra kronprinsar och kronprinsessor.
Vi har varit många som sett en diskret och lite undanskymd skylt i Raskarum, strax utanför Sankt Olof, som talade om att här såldes gammeldags rosor. Denna blygsamhet stod i bjärt kontrast till den färgstarka och doftande värld som doldes längs inne på den smala vägen. Där till och med en bil hade svårt att vända.
Ett stort sortiment av rosor till, ja och med av gammeldags rosor, kan vem som helst åstadkomma med rätt inköpskanaler. Men här fanns något helt annat.
En jämförelse: En stor brödfabrik påstår att deras bröd är bakat med kärlek. Som om deras maskiner skulle hysa sådana känslor för framilande limpor.
Men på Raskarums rosor där bjöd Ingvar och Ingela på en alldeles speciell version av hembakat för deras rosor okulerades och togs fram med kärlek på plats.
Tålmodigt och envist byggde dom upp och utvecklade sin verksamhet steg för steg genom åren. Och man behövde inte mer än växla några ord om någonting man föll för i det välskötta rosariet för att inse att här handlade det inte bara om stor kunskap utan om just kärlek till rosor. Kungen visade alltid vänlighet och stort tålamod när kunderna kom med alla sina okunniga frågor.
Att koppla ett blommande rosarium med försäljning som öppnade vid midsommar var genialt. Och hur många är vi inte som gått mellan de blommande och doftande raderna och fyllt av ett ljuvligt habegär. Den måste jag ha, och den och den.
Gärningen med att få fram fina exemplar av de gamla Österlensrosorna, ”Rosen i backen”, ”Skeppar Henrikssons doftros”, ”Karins ros” är värd en kröning bara den.
Men det slutade inte med det, för efter den tiden så har deras insats för spridning av kunskap och kärlek till rosor fortsatt på olika sätt.
Så därför är det en stor ära för mig, trots att jag inte är ärkebiskop, att kröna vårt nya kungapar. Ers kungliga högheter mottag dessa blommande kronor som en symbol på er insats för Österlen och för rosen.
Simrishamn lördagen den 27 juni 2015
Henrik Valentin
