De danska judarnas flykt 1943
Med utgångspunkt från föreställningen ”Ljus i oktobermörker” som spelades på Dunkers Kulturhus i Helsingborg under oktober 2013 har jag satt samman ett gestaltande bildföredrag om de danska judarnas flykt för 70 år sedan, alltså i oktober 1943. Men det handlar också om mottagandet och flyktingarnas tid i Sverige och om deras återvändande till Danmark efter kriget.
Föredraget, som innehåller vissa dramatiserade delar, handlar om bakgrunden till flykten, hur flykten gick till, tidsandan och mottagandet längs den skånska västkusten.
Dessutom tar jag upp den påtagliga antisemitism och nazism som var utbredd även i väletablerade kretsar i Sverige, som bl a uttrycktes vid ”Bollhusmötet”. Det i stort okända som hände flyktingarna under tiden i Sverige fram till återvändandet är värt att belysa. Förläggningar och arbetsplikt t ex. Först i slutet av maj 1945 när andra världskriget tagit slut (bilden nedan från 28 maj 1945) kunde flyktingarna återvända. Få stannade i Sverige men många hade etablerat starka band med svenskar.
Förvånansvärt lite finns dokumenterat i Sverige om vad som hände flyktingarna under det drygt ett och ett halvt år som de uppehöll sig här i landet. Inledningsvis fanns 45 förläggningar på många olika platser i landet; kursgårdar, sommarpensionat, friluftsgårdar, skolor. Socialstyrelsen åkte runt och lyckades skriva kontrakt med anläggningarna. Sedan avvecklades förläggningarna undan för undan. Om hur livet gestaltade sig på dessa tillfälliga boende ingår också i föredraget. Parallellerna till dagens asylboenden är lätta att dra.
Bilden nedan visar lärar- och flyktingfamiljen Vangensten utanför det hus i Domsten utanför Helsingborg och som ställdes till deras disposition av lärarparet Ingegerd och Halvard Haellquist (ytterst till vä och hö). Henry och Julie Vangensten med barnen Leila och Gitte kom den 6 oktober 1943 med lastskutan Flyvberg till Höganäs från Gilleleje. Henry hade turen att få arbete som lärare i danska vid Helsingborgs skolor.
