Julgransstången från min stora installation ”Genom is och eld” på Fredriksdals Museer och trädgårdar.
Nu börjar julfirandets uppkomst lyftas fram i olika medier. Vissa hävdar att det var kommersialismen som placerade julen på allvar i alamackan. Det religiösa fick hänga med som en ursäkt.
För visst måste man undra när butikerna drar igång med full julskyltning redan i början av november. Och tomten exponeras bra mycket oftare än Jesusbarnet. För det handlar mer om klappar än om andliga värden. Men julkonserterna står som nottecken i backen. Och där får annat en chans att tränga sig förbi inköpslistor och planering av matbordets fröjder och in i folks medvetande. Inte minst de som drabbats av mänskliga förluster genom separationer och dödsfall eller sjukdom behöver andrum för eftertanke. När inbjudningskorten måste placeras om eller tas bort, hamnar fokus på gemenskapens bräcklighet.
I min roman ÖDELAGD är blotta tanken på julfirandet en smärtpunkt för den nyseparerade huvudpersonen Helena. Men hennes helt annorlunda och nya julfirande blir trots allt lyckat när tanken på hur det var förr trängs undan.
Och i julboken KVALSTRET I GRANEN belyses fenomenet jul ur alla möjliga humoristiska vinklingar. Provläs ett kapitel på Adlibris.
I berättelsen ”Det religiösa” träffas två killar och deras dialog börjar:
”Fy fan för julen. Den är en sån himla uppstressad tid, typ.”
”Vaddå, menar du det där med klappar eller det religiösa.”
”Vilket religiösa?”
För visst måste vi tåla att skämta om julen och denna uppskruvade tid. Redan på annandagens start av mellandagsreorna inställer sig eftertanken: Var det inte mer än så här?
