Jag började med att skriva: Var finns männen i kulturen? men då hamnar frågan mitt uppe i ett resonemang om kultur och vad den egentligen omfattar (DNs ledare). Fotboll och grilla flintastek – är inte det en del av vår kultur? Eller bara sånt som konst, actionfilm, arkitektur? Därför begränsar jag mig dock här till TEATER och då med strålkastarna riktade mot salongen för en gångs skull.
När jag torsdag kväll, den 27 maj, var och såg pjäsen En familj på Dramatens lilla scen dök frågan om de frånvarande männen upp av sig själv. På scenen är könsfördelningen ungefär 50-50 eller åtminstone 55-45 till kvinnornas fördel. Detta avspeglades sig inte i salongen där vi män kanske utgjorde 10%. Åldersfördelningen låg lite förenklat på 50 + vilket i sig inte är fel, inte alls. Man ska inte som en teaterchef gjorde på en stadsteater i en skånsk stad. Han skällde ut en liten tapper skaran till publik för att det inte kommit fler. Nästa gång dök ännu färre upp.
Pjäsen på Dramaten är ett synnerligen underhållande familjedrama om en man som försvinner och lämnar hustrun och de tre döttrarna med respektive män, en syster och svåger. Marie Göranzon är fullständigt lysande som den tablettmissbrukande hustrun – tala om bett i replikerna!
10% män i salongen
Men kan detta ämne med en familj i upplösning inte vara av intresse för män? Vi kommer alla från någon form av familj, många tillhör en eller flera familjebildningar. Dramaten har suveräna skådespelare. Men ändå inte fler än ca 10% män i den nästan fullsatta salongen. 15% om jag ska vara generös. Jag har inget svar på denna manliga frånvaro.
Själv har jag skrivit flera pjäser med kvinnor i de dominerande rollerna och min roman Ödelagd har en kvinna i centrum. Så kanske har jag som författare inrättat mig i ledet. Kim Anderzon lockar med sina drastiska monologer massor av kvinnor. Krister Henriksson med exempelvis Doktor Glas också.
Hur ska en pjäs vara uppbyggd för att locka män? Svaret finns kanske på privatteatrarnas komedier och musikaler. Där klättrar männens procentsiffra kanske upp till 40% rent utav. Är de för att de förhållandevis dyra biljetterna fordrar en manlig inkomst.
Relationsyrken
Kan det finnas en vidarekoppling till yrken med relationer och kommunikationer? På läkarutbildningarna talar man om könskvotering för att inte alla läkare i framtiden ska vara kvinnor (förr var det tvärt om). Kvinnor dominerar bland präster för att inte tala om på lärarutbildningarna med möjligt undantag för den handfull som överhuvudtaget vill bli matte och kemilärare. Bland jurister finns numera ett växande antal duktiga kvinnor. Så vart tar männen vägen?
Säg inte annat än att ett teaterbesök väcker frågor.
Föreställningsfoton från En familj: Roger Stenberg, Dramatens pressbild
